idamedi

Älskade dotter. Jag tänker alltid på dig. När jag märker att din T-shirt har färgat av sig på det mesta i tvättmaskinen. När jag hittar långa hårstrån i avloppet. När jag gör rent badkaret efter ditt bubbelbad. När jag hittar en chokladkaka i din säng. När jag upptäcker att du har ätit upp all glass, precis innan middagen. När jag hittar en yogurtbägare full av gullvivor bredvid min säng. Jag älskar dig.

Tack för alla kort - handritade eller av Monet. För alla paket - knöliga eller med vackra band doftande av choklad eller Chanel. För att du kommer ihåg.

I tacksamhet, jag är stolt över alla dina framgångar. Du arbetar hårt för dem. Jag är stolt över ditt utseende och din intelligens - vilket härstammar från några avlägsna släktingar. Men det jag är mest stolt över är att du är just du. Framgång är ett tillbehör men du är speciell för mig vad du än gör. Jag är stolt över dig inte bara för det du hade lätt för eller det du hade med dig redan från början utan också för att du har kämpat på mot oddsen och din natur för att slutligen spottande och fräsande nå ytan med ditt pris. Nej, du är inte perfekt och jag är ledsen att jag när du var liten ibland verkade kräva perfektion. Du är bättre än perfekt. Du är en unik människa, felbar, sökande, alltid förvånad i dina upptäckter och drömmar. Jag är oändligt tacksam att lite av mig finns i ditt väsen och att du kommer att ta mig med till en framtid som jag själv aldrig kommer att känna till. Du är en av oss alla och ändå för alltid dig själv.

Älskade dotter. Vi har våra egna liv. Vi måste båda hitta vår egen plats och utforska världen omkring oss för att utveckla våra möjligheter. Men oavsett vad vi tycker, finns det ett band mellan oss. Det är ett band som är svårt att se att vi ibland glömmer bort det helt och hållet. Ändå är det starkare än livet själv. Ett litet ryck och jag släpper allt jag har för händer. Du är, förutom att vara allt, hjärtrytmen i mitt liv.